Vårstädning

Jag rensade precis lite i mitt iTunes-bibliotek. 

Hej då Only By The Night, jag tyckte aldrig riktigt om dig.

Min vakna-upp-till-en-ny-dag-i-paradiset-spellista, 15/4

 

Jag älskar mitt liv.

Stuck outside cyberspace with the Krunegård blues again.

Sitter återigen på ett internetcafé, har varit utan internet sen i torsdagskväll med undantag för en halvminutsession då jag hann lägga upp det senaste inlägget. 

Kan inte Steve Jobs gnugga sina geniknölar lite extra hårt och komma på ett sätt att ge hela världen gratis, blixtsnabbt wifi? Det kan väl inte vara så svårt för en man så smart som honom?

Nåväl, när man inte har internet kan man alltid lyssna på Markusevangeliet, gud vad jag tycker om Markus Krunegård.

En låt som får mig att må bra

Jag har lyssnat på låten ni kan hitta här fem gånger nu, jag fick ner den för 18 minuter sedan.

Min get the party started-spellista, lördagen den 21/3

The Modern Age - The Strokes!

Soma - The Strokes!

Barely Legal - The Strokes!

Someday - The Strokes!

Juicebox - The Strokes!

Alone Together - The Strokes!

Last Nite - The Strokes!

Hard To Explain - The Strokes!

New York City Cops - The Strokes!

Trying Your Luck - The Strokes!

Take It Or Leave It - The Strokes!

 

Finn ett fel!

Min get the party started-spellista, fredagen den 20/3.

Mitt Gullbergs kaj paradis - Håkan Hellström

Jacqeline - Franz Ferdinand

Västra Frölunda - Kristian Anttila

Untrust us - Crystal Castles

En Midsommarnattsdröm - Håkan Hellström

Pogo - Digitalism

City (The teenagers mix - Lo-Fi-Fnk

Ways To Dance - Kite

Ska bara…

Klockan är fem i tre och jag ska snart sova. Ska bara lyssna på Skinny Love med Bon Iver en gång till, den är fin.

Vad är meningen med att leva om man inte lever?

I morgon anordnas det två välgörenhetsfestivaler till förmån för de som drabbats av bränderna i Victoria och flodvågorna i Queensland, en i Melbourne och en här i Sydney.  Australien är bra på sådant här, de ställer upp för varandra i det här landet. Till exempel så skänkte matvarukedjan Coles all sin vinst en dag för någon månad sedan till de drabbade och nu ställer alltså flera av Australiens bästa artister upp på det här. Helt underbart.

Jag och mina vänner har beslutat oss för att gå på festivalen för vi tycker att det är en bra sak, även om vi kanske inte riktigt har råd. Så vi skänker alla ungefär 100 dollar var och får på så vis känna oss som mycket bättre människor för en dag. Sen så får vi ju även se Coldplay och Wolfmother, det tycker ju jag är ganska fräckt!

Death Cab

“Jag önskar att jag kunde sjunga som Ben Gibbard, det kan jag inte”

Urdrag från That charming man (min första blogg), någon gång i januari 2007.

Jag har en gång sagt att jag skulle kunnat döda för att få se Death Cab for Cutie live, i torsdags fick jag göra det. I ärlighetens namn så är jag inte riktigt lika förtjust i Death Cab nu som för två år sedan. Jag tycker fortfarande att bandet är fruktansvärt bra, men jag skulle liksom inte kunna döda för att se dem längre. 

Hur som helst, i torsdags fick jag alltså äntligen se dem och konserten var faktiskt precis vad jag drömt om. Jag fick gåshud när de gick på, de började med en låt som jag aldrig hört förrut och fortsatte sedan med en lång rad av underbara låtar. Några av låtarna som jag njöt extra mycket utav under konserten var Title and Registration och The Sound of Settling. Två fruktansvärt bra låtar som faktiskt fick mig att börja lyssna på Death Cab en gång för ganska längesen efter att Seth Cohen nämnt dem i OC. När Ben Gibbard gick upp ensam på scenen för det första extranumret och med enbart en gitarr framförde I will follow you into the dark fick jag gåshud för andra gången. 

Tredje gången jag fick gåshud var under konsertens sista låt. Det var den mäktigaste avslutningen jag någonsin sett på en konsert. De spelade min favoritlåt, Transatlanticism, och de spelade den så bra att jag nästan ville gråta. Det är en fantastisk låt som är väldigt hjärtskärande. I början av låten var alla helt tysta och bara lyssnade på Gibbards röst och pianospelande. Framåt slutet exploderade hela Enmore Theatre, varenda en som var på konserten förenades tillsammans i låtens starkaste del, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”, “I need you so much closer”.